- Project Runeberg -  Arma människor /
147

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 september

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkring mig. Ack, kära vän, nu ska ni få höra något
förfärligt. Jag kunde inte ana det, jo, jag måste tro,
att jag ändå har haft en förkänsla därav. Allt detta har
jag redan känt i mitt hjärta, och alldeles nyligen har
jag drömt något liknande.

Jo, så här gick det till. Jag berättar allt utan
sammanhang, alldeles som det faller mig in. Jag gick i dag
på byrån och satte mig och skrev. Ni måste veta,
mor lilla, att jag arbetade i går också. I går kom Timofej
Ivanovitj och täcktes personligen ge mig ett skriftligt
uppdrag: här är ett viktigt papper, som måste
renskrivas, och det brådskar. Skriv av det, sade han, så
fort och omsorgsfullt som möjligt, ty som i dag skulle
det lämnas till undertecknande. Jag måste här
anmärka, min ängel lilla, att jag i går inte var i mitt esse och
att jag var mycket olustig — en så stark bedrövelse
och hängsjuka hade kommit över mig. Det var kallt
i hjärtat och mörkt i själen, och i tankarna hade jag
endast er, mitt hjärta lilla.

Gott, jag grep mig verket an och började renskriva.
Men jag vet inte, hur det kom sig — vare sig att den
lede frestade mig eller att det var förutbestämt eller
att det berodde på ren slump, nog av: jag råkade
utelämna en hel rad, så att det blev — vete Gud vilken
mening eller kanske ingen mening alls. Avskriften blev
färdig sent på kvällen, men lämnades först i dag fram
till hans excellens för att få hans underskrift. I dag
infann jag mig på byrån i vanlig tid, som om ingenting
hade hänt, och tog plats vid sidan av Jemeljan Ivanovitj.
Här måste jag också anmärka, kära vän, att jag sedan
någon tid tillbaka har blivit ännu mer skamsen och
förlägen än förut och håller mig undan så mycket som
möjligt. På sista tiden hade jag inte tittat åt någon,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free