- Project Runeberg -  Arma människor /
148

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 september

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och så fort det knakade i en stol, blev jag alldeles
likblek av ängslan.

Och så var det nu också i dag. Jag satt beskedligt
framåtlutad över pulpeten. Bäst det var, sade Jefim
Akimovitj (en upptågsmakare, vars like världen ej
skådat) så högt, att det hördes över hela salen: Ni, Makar
Aleksejevitj, ni sitter där och bligar som en riktig
u-u-u-uv. Och därvid gjorde han en sådan grimas, att alla, som
voro i vår närhet, brusto ut i ett gapskratt,
naturligvis på min bekostnad. Nu blev det allt värre och värre.
Jag höll händerna för öronen, blundade och satt
alldeles orörlig. Det var min vanliga ställning, och de
lämnade mig också snart i fred. Men plötsligt får jag
höra stoj, spring och bråk, och jag hör — kan jag tro
mina egna öron? Man nämnde mig vid namn och kallade
på Djevusjkin. Mitt hjärta klappade hårt, och jag
förstår inte själv, vad jag blev så förskräckt för, men det
vet jag, att aldrig har jag varit så rädd i hela mitt liv,
som jag blev då. Jag satt som fastvuxen vid stolen,
och det var, som om det inte varit jag. Men så började
åter skriket och oväsendet och kom allt närmare och
närmare, och i nästa minut hörde jag, hur det susade
för mina öron: Djevusjkin! Djevusjkin! Var är
Djevusjkin? Jag slår upp ögonen och ser framför mig Jevstafij
Ivanovitj, som säger: Makar Aleksejevitj skall på
ögonblicket infinna sig hos hans excellens. Ni har ställt till
förargelse med ett papper. Mer sa’ han inte, men det var
i sanning tillräckligt, eller hur, mor lilla? Jag blev
som förlamad och förstelnad och gick, mer död än
levande. Man förde mig genom ett rum, genom det
andra och det tredje in i excellensens arbetsrum. En
riktig redogörelse för vad jag då tänkte är jag inte i
stånd att ge. Jag tittade upp — där står hans excellens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free