- Project Runeberg -  Arma människor /
151

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 september

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men just som de skulle gå, tog hans excellens fram sin
plånbok och letade fram en 100-rubels-sedel, som han
stoppade i min hand: Tag det här! Det är vad jag kan
ge. Gör med det vad ni vill! Jag darrade i hela kroppen,
min ängel, och hela mitt väsen var som i uppror. Jag
vet inte, vad som kom åt mig. Jag skulle velat krama
hans excellens’ hand. Men kan ni tänka er, min ängel
lilla, han blev röd i ansiktet och — jag avviker ej en
hårsmån från sanningen — han tog min ovärdiga hand
och tryckte den, som om den hade tillhört en jämnlike,
en general! Gå nu, sade han, och håll till godo! Gör
inga skrivfel mer! Det gamla papperet kan vi riva
sönder.

Nu, mor lilla, har jag beslutat mig för en sak. Jag
säger er och Fedora, att om jag skulle få barn, skulle jag
önska, att de bådo till Gud dagligen icke för mig, utan
för hans excellens, och evigt bådo så. Och ännu ett vill
jag säga, mor lilla, och det säger jag på fullaste allvar
— hör på mig noga, mor lilla! Jag svär, att huru jag
än skulle kunna gå under av andligt ve under olyckans
dagar, skulle jag, oavsett allt detta och oavsett min
egen förnedring och oduglighet — oavsett allt detta
svär jag, att hundra rubel äro mig icke så värdefulla
som det sakförhållandet, att hans excellens täcktes
trycka min ovärdiga hand. Jag, usla halmstrå och
suput! Därmed har han återgivit mig tron på mig själv.
Genom denna handling har han pånyttfött min ande,
gjort livet ljuvare för mig, och jag är fast övertygad
därom, att huru stor syndare jag än må vara inför den
Högste, min bön om lycka och välgång för hans
excellens skall nå hans tron.

Mor lilla! Nu är jag i en förfärligt upprörd
stämning, förfärligt uppskakad. Mitt hjärta klappar så hårt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free