- Project Runeberg -  Arma människor /
160

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18 september

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARMA MÄNNISKOR

ligen muntra upp honom: Ja, far lille, men vad betyder
äran, om man inte har något att äta? Pängar — det
är huvudsaken. Och därför skall ni tacka Gud. — Och
så klappade han honom på axeln.

Det föreföll mig, som om Gorsjkov hade tagit
humör, inte så att han direkt blev misslynt, men han gav
Ratazjajev en underlig blick och drog undan sin axel
från hans hand. Och förut hade något sådant inte
kunnat hända, mor lilla. Men för resten finns det ju
så underliga karaktärer. Jag till exempel skulle inte
i ett så glatt lag kunnat se stursk ut. Man gör dock
ibland en onödig bugning eller ödmjukar sig på annat
sätt bara i ett utbrott av vänlighet eller av översvallande
hjärtegodhet. Men nu är det inte fråga om hur jag
skulle ha gjort. . .

— Ja, sade Gorsjkov, även pängar är bra att ha,
Gud ske lov, Gud ske lov! Och hela tiden vi voro
tillsammans med honom, upprepade han: Gud ske lov!
Hans hustru lagade, att det blev en finare och rikligare
middag än vanligt, och värdinnan lagade själv maten, ty
hon är dock på sätt och vis en god kvinna. Ända till
middagen kunde Gorsjkov inte sitta stilla, utan gick
omkring från det ena rummet till det andra, oavsett
om han var välkommen eller inte. Han kiev ogenerat
in, smålog, satte sig på en stol och yttrade några ord,
men ibland molteg han också och gick tyst sin väg.
Inne hos skepparn tog han till och med kortlapparna i
handen och inbjöds att sitta ner vid spelbordet som
fjärde man. Han spelade och spelade, men ställde bara
till oreda och slängde korten efter ett par omgångar. —
Nej, jag menade inte så, inte så, mumlade han och gick.
Då "han mötte mig i korridoren, tog han mig i båda
händerna, såg mig rakt i ansiktet med en underlig

i 160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free