Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18 september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARMA MÄNNISKOR
blick, tryckte min hand och avlägsnade sig spöklikt
med ett tungt, sällsamt leende. Hans hustru grät av
glädje, och det var så glatt hos dem som på en stor
högtidsdag. Vi satte oss snart till middagsbordet. Efter
måltiden sade han åt hustrun: Hör på, kära vän, jag
går och lägger mig en smula, och så gick han verkligen
till sängs. Han kallade till sig sin dotter, lade handen
på hennes huvud och smekte henne länge. Därpå vände
han sig till hustrun och frågade: Men var är Petinka,
var är vår Petinka? Hustrun gjorde korstecknet och
svarade, att han ju var död. — Ja, ja, mumlade han,
jag vet. Petinka är nu i himmelriket. Hustrun märkte,
att den glädjande tilldragelsen hade stigit honom så åt
huvudet, att han inte kunde tänka redigt, och rådde
honom därför att sova. — Ja, strax ... en liten stund. . .
och så vände han sig åt sidan, låg stilla en stund, men
började åter röra på sig och ville säga något. Hustrun,
som inte kunde uppfatta, vad han mumlade, frågade
honom, vad han ville, men han svarade icke. Hon väntade
en liten stund, trodde att han hade somnat och gick
in till värdinnan ett ögonblick. Om en timme kom hon
tillbaka och såg, att mannen fortfarande låg orörlig.
Hon trodde, att han sov, och satte sig därför till sitt
arbete. En halvtimme satt hon så försänkt i funderingar
och glömde totalt bort sin man. Men plötsligt spratt
hon till, gripen av en ängslig aning, och dödstystnaden
i rummet gjorde henne förfärad. Hon kastade en blick
på sängen och såg, att mannen låg i samma ställning
som förut. Hon gick fram till honom, drog bort täcket
och kände efter: kroppen var redan kall. Gorsjkov
var död, mor lilla, han hade plötsligt dött som träffad
av blixten. Men vad han hade dött av, vete Gud.
Även jag, Varinka, blev så uppskakad av detta, att jag
11—203101. Arma människor. ~~~
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
