- Project Runeberg -  Arma människor /
163

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23 september

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARMA MÄNNISKOR

D. 23 september.

Min dyre vän Makar Aleksejevitj!

På tre dar har jag inte skrivit till er, min vän,
men jag har haft så mycket bekymmer och
tråkigheter. I förgår var Bykov hos mig. Jag var ensam,
ty Fedora hade gått ut. Jag öppnade för honom och
blev så förskräckt, då jag fick se, vem det var, att jag
inte kunde löra mig ur fläcken. Jag kände på mig, att
jag bleknade. Han steg in med sitt vanliga högljudda
skratt, tog en stol och satte sig. Jag kunde inte på en
lång stund hämta mig och satte mig slutligen i ett hörn
vid mitt arbete. Han slutade snart upp att skratta.
Min uppsyn måtte ha gjort honom häpen. Jag hade
magrat mycket på sista tiden, mina ögon och kinder
voro infallna, och jag var blek som lärft. Den, som
sett mig för ett år sedan, hade i själva verket svårt att
känna igen mig nu. Han såg länge på mig med forskande
blickar, men klarnade snart upp igen. Han yttrade
något; jag minns inte, vad jag svarade, och så skrattade
han åter. Han satt hos mig en hel timme, pratade
mycket och frågade mig om ett och annat. Vid
avskedet tog han mig i handen och sade (jag skriver ord för
ord): Varvara Aleksejevna! Oss emellan sagt, Anna
Fedorovna, er släkting och min goda väninna, är ett
riktigt dåligt fruntimmer (härvid begagnade han ett
fult ord). Hon har både lockat er kusin från dygdens
stig och fört er själv i fördärvet. A min sida har jag
också i detta fall betett mig som en skurk, men sådant
är ju livet. Härvid gapskrattade han av alla krafter.
Därpå anmärkte han, att han inte var någon mästare
i vältalighet och att han redan hade sagt det nödvän-

163

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free