- Project Runeberg -  Arma människor /
165

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23 september

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det var bara dumt prat. Allt sådant där stod skrivet
i romaner, jag var ännu ung och hade poetiska griller
i huvudet. Böcker endast fördärva sedligheten, tillade
han, och han kunde inte tåla böcker. Han gav mig
det goda rådet, att jag inte skulle bedöma människorna
förr än jag hade blivit så gammal som han, ty först då
kände man världen. Därpå bad han mig noga överväga
hans förslag och tillade, att det vore honom högst
obehagligt, om jag toge ett så viktigt steg utan att tänka
mig för, enär obetänksamhet och förhastande äro
skadliga för den oerfarna ungdomen. Han var dock ytterst
angelägen om ett jakande svar från min sida, ty i annat
fall såg han sig nödsakad att gifta sig med en
köpmansdotter i Moskva, därför att han hade svurit en dyr ed
att göra sin brorson, den odågan, arvlös. Härvid lade
han på min sybåge 500 rubel — det skulle vara till
sötsaker, såsom han uttryckte sig. Vid avskedet
yttrade han, att jag på landet skulle bli tjock och fet som
en pannkaka, att jag skulle må som pärla i guld, att
han nu hade förfärligt mycket att göra, att han hela
dagen varit överhopad av affärer och nu tittat in till
mig en ledig stund.

Härpå gick han. Jag funderade länge och väl och
brydde min hjärna, men slutligen fattade jag mitt
beslut, käre vän. Jag gifter mig med honom, jag måste
antaga hans anbud, min vän. Om någon skulle kunna
befria mig från min vanära och återupprätta mitt
goda anseende, förskona mig från armod, försakelse
och elände i framtiden, kan det endast vara han. Vad
skulle jag eljest ha att vänta av det kommande? Vad
skulle ödet eljest ha i beredskap åt mig? Fedora säger,
att man inte får låta lyckan gå sig ur händerna, fast
hon undrade, vad man i detta fall bör kalla lycka. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free