- Project Runeberg -  Arma människor /
175

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30 september

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ovärderlige vän, min välgörare och frände. Sörj inte
för min skull, lev lyckligt, tänk på mig ibland, och måtte
Herrens välsignelse utgjuta sig över oss! Jag skall ofta
minnas er i mina tankar och böner.

Så är nu denna tid förbi. Jag medför föga
hugnesamma minnen av det förflutna i mitt nya liv, men så
mycket värdefullare blir hågkomsten av er, så mycket
dyrbarare skall ni vara för mitt hjärta. Ni har varit
min ende vän, ni är den ende, som hållit av mig här.
Jag har ju sett allt och vetat, att ni älskade mig. Blott
genom ett löje av mig var ni lycklig, blott genom en
skriven rad. Nu måste ni vänja er vid tanken att leva
utan mig. Huru ensam ni nu kommer att bli! Vem skall
nu ta hand om er, min gode, ovärderlige, ende vän?
Jag lämnar kvar åt er en bok, sybågen och ett påbörjat
brev. När ni läser dessa påbörjade rader, skall ni i
andanom läsa fortsättningen, läsa allt, som ni velat höra av
mig och som jag nu inte har hunnit skriva. Tänk då
på er stackars Varinka, som har hållit av er så innerligt!
Alla edra brev ligga kvar i byrån hos Fedora, i den
översta lådan. Ni skriver, att ni är sjuk. Tyvärr låter herr
Bykov mig icke gå ut någonstans i dag. Jag skall skriva
till er, min vän, det lovar jag. Men endast Gud vet, vad
som kan hända. Alltså skiljas vi nu för alltid, min vän,
min duva lilla, mitt hjärtas frände. För alltid! Ack,
huru gärna jag nu ville omfamna er! Farväl, min vän,
farväl, farväl! Lev lyckligt! Var frisk! I mina böner
skall jag ständigt innesluta er. O, huru sorgligt det
känns, huru jag känner mig beklämd! Herr Bykov
ropar nu på mig.

        Er evigt älskande

                V.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free