Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Armfeltska släktens förfäder på Hunnerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och är i himlens sky
upptagen till stor ära
och sitter för Guds tron
och med sin späda tunga
får lofva nu Guds son.
Mitt hjärta honom saknar
och först mitt öga vaknar
jag honom tänker på,
han var min enda glädje
jag här i världen ägde.
Gud vill mig ej den unna,
Han låter döden grymma
mig honom taga frå.
Dock fast jag tyckt mig mista
min enda kära gnista,
som mig så mången gång
så fägna glädja hjärtat,
så att jag all min smärta
helt gladt förglömde bort.
Min dag han var mig kärt
då jag hans sällskap ägde,
ej världsligt nöje gläder
min arma usla kropp,
han var min ögons fägnad,
men har måst honom lämna
till den som honom söker op.
Jag vill därför ej klaga
att Gud har täcks borttaga
från världen för så mycke ondt,
här har’cn lifvet skänkt
i himlen där får blifva
fast det gick oförtänkt.
Har jag ej den mig gläder
stor sak i denna världen.
Jag finner honom väl
en gång ibland Guds änglar
där han mig evigt fägnar
och blir jag ej då säll.
Gud hjälpe mig och styrke
mitt hjärta tröste han
och mig sin anda sände
att jag inför hvar man
mitt mannamod kan visa
och bli med Gud förnöjd,
när hans behag täcks visa
han skänker^mig ock fröjd.
Så far nu väl min fägnad
du bärs nu från/mig bort,
du aldrig ur mitt minne skall
blifva glömder bort.
Haf tack för hvar den stund
du med din lilla mun
har sjungit Gud till ähra
och trott uppå Guds son.
Du evigt nu får sjunga
allt med din lilla tunga
lof, pris o, herre Gud!
Din själ är nu förklarat
inför Guds ansikt klara
och skiner som ett ljus.
Ett ljus var du på jorden
af allom älskad vorden.
Jag vill nu härmed sluta,
fast mina ögon flyta
af mången tusend tår,
min sorg mitt hjärta söker,
mitt bröst af ängslan värker,
du bärs nu från mig bort.
Ack! Jesu låt mig lefva
så säll i ditt behag
att när jag länge sträfvat
i denna sorgedal
jag honom för Guds tron
hos dig få honom skåda
ibland Guds ängla kor
så har vi begge ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
