Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
På Hunnerstad.
De unga makarna på Hunnerstad tycktes ha goda uB
sikter för en ljus framtid. Men kanske hade baron
Adolf alltför lätt kommit till välmåga och oberoende.
Glad och behaglig var han, och icke var det svårt att
finna vänner, som ville dela hans goda. Friherrinnan
Beatas kärlek och kloka besinningsfulla sinne räckte ej
för att fästa honom vid hem och arbete. Snart tog han
afsked ur krigstjänsten, där han som lifdrabant aldrig
hann längre än till löjtnant. Nu börjades ett muntert
kamratlif med kalaser och spel och dryckjom. Eksjö var
ju en militärstad, och där gästade baronen gärna.
Vi hafva här ett bref af d. 10 okt. 1786, skrifvet på
Hunnerstad af Beata v. Kothen till:
Monsieur le Baron Armfelt, Eksjö.
»Min aldra kiäraste Armfelt», börjar hon, »jag undrar
om intet du skall få veta något för lille Axel at bruka,
i natt har han varit alltför eländig, så at han intet orkat
hålla sitt lilla hufvud och intet annat har han förtärt än
litet hafversoppa, som jag kramat litet citronsaft och såcker
uti, som jag tänkte skulle styrka honom litet. Gamla frun
på Norrby skickade mig ett pulver som var bara stötta
körsbärskärnor, som hon bad mig gifva honom hälften
straxt i går och skulle intet upkastningen uphöra, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
