- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
26

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag äter gifva honom andra hälften och det gjorde jag
straxt i går och i natt gaf han åter öfver igen och i dag
blef jag så glad han ville äta litet hvettemjölvälling. Men
första han ättit fick han lof gifva up det igän, så gaf jag
honom åter andra hälften af pulvret och nu är han somnad.
Det är den förskräckeliga upkastningen som aldeles plågar
ut honom, diarén är äfven lika stark, hans små ögon äro
nu så förskräckelig matta, som ej är att undra på, nu
vaknade han åter igen och nu var jag intet i stånd att
få honom att smaka något annat än litet thévatten, som
visst inte gör honom godt. Gud vet hvad detta skal taga
för slut, en liten tand tycker jag att det kiäns, men det
måtte ändå vara flera, som vil fram efter han är så dålig.
Låt mig se att du intet blir för länge, om du bara kunde
få veta något att bruka för honom till döden är jag din

Trogna Hustru
Beata M. v. Kothen.»

Detta var säkert inte sista gången, som den unga husL
run ensam fick genomlefva bekymmersamma stunder i
mannens frånvaro. Ståndaktig och öm var hon under
hela sitt lif, äfven när hon måste se hur hennes rika arf
i lättsinne bortslösades af mannen och hans festande stalb
bröder.

Den 89*åriga Maja Stina i Nain1 berättade sommaren
1894, hvad hennes mor sagt om gästerna på Hunnerstad
under baron Adolfs tid: »Ja bevars, mö’et främmat va
de, å mö’et geck de åt. Hushållerska, som hetade Maja«
Lisa å friherrinna va förtviflade för de geck så möet åt.
Men baron Adolf sa allti: ’de behöfs ju ingenting’. Å
Maja^Lisa sa: ’Ja de få vi se’ de’ — för si baron, han
gjorde å me så möet penga, å där sulle va dricksvaror
från stan å då sulle de bullas opp, när de kom främmat.»

»Ja, för all del, di hadde så möet främmat jämt så.

1 Torpställe vid Hunnerstad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armfeltare/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free