- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
68

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och braf karl — men han hvarken hör eller tar skäl då
fråga är om honom — i hvad har han funnit på konsten
att göra honom så conséquent ond? Gifter sig gör han
visserligen nu icke, men en disposition till Din och Carls
förmån skall han göra när jag kommer till Runstorp,
därpå har jag hans heliga löfte. Hans domestiquer få
väl det öfriga af lösören och det fasta är mödernearf —
hvaraf Skörtinge och Skogaholms Herrskapet få mest.
Min del och min brors äro de minsta — och för min del
cederar jag gärna. Han säger sig ej vilja lämna de förra
något, men det står ej i hans makt utan att han gifter
sig, om det blott vore pro forma.

Anette skall i sommar till Äminne och blifva gift och
établerad där. Om dess conduite är intet att säga, hon
brefväxlar väl med Axel och han tror henne vara ett heb
gon, ehuru jag nu vet, att Carl passerat mest alla nätter
hos henne då hon först kom upp till Stockholm och
innan hon fruktade för hans hälsa. Vi stackars karlar äro
braf lätt och länge bedragna — Gud nås. Och hvaraf
kommer det! Min vördnad etc.

G. M. Armfelt.

Förlåt mina kråkfötter, men jag har i 3 dar en pinsam
värk i högra handen, som gör att hela handen är svullen
och fatal.»

Stor var glädjen på Hunnerstad, ty den 6 mars 1811 kom
verkligen1 »min söta vackra excellens Armfelt hit, det var
en af mina gladaste dagar jag öfverlefvat. Han var då
frisk och rask och söt och aimabel, som han alltid är.
Gud välsigne honom och låte honom få lefva och hafva
hälsan och vinna hvad han själf önskar. Han är så söt
och god mot oss alla. Jag håller så mycket af den väb
signade gubben. Gud låte mig aldrig öfverlefva honom,
Min nådige Gud bevare honom — — — Det har varit

1 Ullas dagbok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 11 20:28:12 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armfeltare/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free