- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
91

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från alla olyckor och låte honom få med hälsan komma
till oss igen är min dagliga önskan. Gud låte mig
aldrig öfverlefva mina kära bröder önskar hjärteligen
U. E. A.»

Dagen därpå, den 10 mars skrifver Ulla: »reste jag,
Beate, Ebba och min kära bror Carl till Runstorp. Det
var så roligt. Men den 13:de reste Carl till Stockholm,
då var det så ledsamt. Jag har aldrig varit så ledsen
och ensam, som jag då var.» Härpå följer nu i dag*
boken en hel sida med de ömmaste böner för den
älskade brodern. Det hela, som vanligt undertecknadt
U. E. A.

Vid hemkomsten från Runstorp hade Ulla den glädjen,
att i sitt hem få mottaga öfverstelöjtnant Clairfelt på ge*
nomresa till Pommern. Ulla skrifver att hon »håller så
mycket af honom, för att han håller så mycket af mina
kära bröder». Clairfelt hade ju också varit kamrat med
Karl redan 1807 i Stralsund och varit fången med Axel
i Ryssland, där de tillsammans genomlefvat mycket af
intresse.

Under dessa krigsår fortlöpte korrespondensen mellan
excellensen och Ulla som vanligt: Från S:t Petersburg

28 febr. 1813 skrifver den förre till henne ––––»Det

är mig en hjärtlig fägnad, att ni alla må väl och ännu
tänka på mig som dagligen blir en större krasslare, hvars
humeur äfven börjar förfalla. Minnet är i synnerhet det,
som till min stora förargelse, slår mig mest felt. Nog
kunde jag i mångt och mycket glömma det framfarna
utan all slags skada, men det som i mina detailler dagligen
förefaller exigerade bättre minne. Jag vet ej nu precis
hur snart jag afreser till armén, men i medio nästa månad
lär det väl bära utaf. Tack min lilla aimabla vän, för dina
goda önskningar för mitt väl. Jag vore väl bärgad med
en åttondel af det goda du vill mig; lifvet börjar att ej
mer hafva någon attrait för mig personligen och sanner*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armfeltare/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free