- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
115

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deltagande sörjer mera kännbart frun deras släktinge och
vän capit. Carl A. Sabelfelt, som af en kula stupade i
Leipzig. Hans mor vore mer att beklaga, om hon ej hade
arrangerat på sätt hon har för sin framtida bärgning.
Men huru olyckligt vore det icke om hennes nåd skulle
få en sådan sorg, som med ett så stort hushåll på en
tilltagande ålderdom behöfver biträde. Ja, Gud förskone
henne därifrån, är hvad vi alla önska. Nog af att se en
kär dotter sjuk och plågad. Med oro tänker jag på den
goda fröken Louise. — Gud låte baron nu vara välkom*
men och frisk till armén — då får vi väl någon under*
rättelse om herr baron Carl. Säg honom att han rent af
gör synd, som intet skrifver sin nådiga goda mamma till,
som håller så mycket af honom, att ej nämna de stora
pretentioner hon därtill äger. Det gör mig i själen ondt
att se hennes nåd oroas däröfver. Hvad glädje i allmän*
het öfver vår armé och de allierades segrar. Näst Gud
vare vår dyre kronprins tack och pris därför. Gud be*
vare och välsigne honom och er alla säger af upprikti*
gaste hjärta

Er ödmjukaste trogne vän S. Nordström.»

Julafton anmärkes af Axel: »åt ingen gröt». Bättre
lycka medförde nyårsafton, ty då heter det: »åt om afton
gröt med kamraterna».

Medan Axel och Karl Armfelt följde svenska armén i
Tyskland, kom sorgen öfver hemmet i Sverige. Därom
läsa vi i Ullas dagbok: »Den 10 dec. 1813 dog min saliga
kära syster Louise Charlotta Armfelt mig till stor sorg.
Om det är Guds vilja, så önskar jag hjärteligen, att jag
ej måtte öfverlefva någon mer af mina kära syskon.»

Genom arbete sökte man fylla tiden och döfva sakna*
den på Hunnerstad. »Den 13 januari 1814 började jag
att spinna tågor till min säng. Gud låte mig få hafva
hälsan och sluta det väl och fort» skrifver Ulla i sin bok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 11 20:28:12 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armfeltare/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free