Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET.
Beata Maria v. Kothens frånfälle.
Något mer än ett år efter grafflyttningen afled Beata
Maria von Kothen, och härom skrifver Ulla i sin
dagbok: »Käre Gud, att du beslutat att jag skall i denna
lilla bok, uppskrifva min kära, vördade lilla mammas död,
som timade den 10 dec. 1829. Ack förlåt mig min kla»
gan min nådige Gud, Du som ser min hjärtans sorg. Jag
vördar Din vilja. Men som min vördade mor var allt
för mig, öfverallt hvad jag svaga kan säga. Nu är all
min glädje förbi. Store Gud hör min ödmjuka bön:
Tag mig från denna usla världen snart, att jag fick dö på
mitt kära hem snart, som jag håller så hjärteligen af och
slippa att flytta förrän de bär mig hädan. Gud bevare
mina kära bröder och låte mig ej vara så olycklig och
öfverlefva dem. Ack min välsignade mamma, min sorg
och saknad är lika hela min tid, Herre Gud öfvergif
mig icke, var mig nådig och tänk på mig till det bästa
— öfvergif mig icke uti min svaghet — hör min öd*
mjuka bön min kära nådiga Gud, och låt mig snart
få komma till min välsignade mamma, det är min dagliga
bön och hjärtliga önskan! Ack min välsignade mam<
ma.»
Beata M. von Kothen hade för länge sedan skrifvit sitt I
testamente och beställt om sitt hus, och det på ett sådant
sätt, att hennes ande fortfarande skulle, så att säga, lefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
