- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
172

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

feltska familjens elände »au comble», men genom hjälp
från Armfelts mor återgafs den lif och existence. »Gud
välsigne och uppehålle ma chère mère, utan henne vore
vi från Sverige utan allt hopp och all resource — det
ha vi af dyr erfarenhet lärt känna.»

Armfelt skrifver att han af nöden tvingas söka sig bröd
utom Sverige för att kunna éducera sina barn. »Det känns
påkostande, men hvad skall man göra då Svea Hofrätt,
Reuterholm &. C:o upphäft sig till en ny providence för
mig och de mina, ehuru jag visst ej i mitt hjärta erkän*
ner dessa afgudar» — själf måste han för sin dåliga hälsa
genomgå en kur i Carlsbad, men hans »Hedda och bar*
nen resa till Aminne, för att glädja en mor, som utom
allt annat godt och alla andra bevis af ömhet 2:ne
gånger gifvit mig lifvet.» Lifligt skildrar han sin blifvande
saknad af hustru och barn och skrifver om sin hälsa som

han hoppas finna bättring för.––––»Gud bevare, uppe*

hålle och välsigne min nådiga mor är min och de minas
dageliga och enträgna bön. Amen.

Dess lydigaste son Gösta.»

Efter denna vinter i Berlin och sommarkur i Karlsbad
och sedan Armfelt s. å. fått sin dom i Sverige upphäfd,
tilldömts äran och återfått alla rättigheter och värdigheter,
skrifver han år 1800 till

»Min nådigaste och ömt älskade mamma.

Ännu ett år och början på ett nytt seculum finner oss
åtskilda, men hoppet som aldrig helt och hållet öfver*
gifver människan, tyckes befästa sig att detta olycksöde
skall snart taga en ända, och att jag innan kort får inne*
slutas i en oförliknelig moders famn och tryckas till det
bröst under hvilket jag legat. Himmelen, af hvilken vårt
enda goda är att förvänta, uppehålle och bevare min egen
goda mamma och låte detta år blifva ett glädjeår efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 11 20:28:12 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armfeltare/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free