- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
173

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en så lång och så hård sorgetid — Jag hoppas innan
kort vara på vägen, en mera fatal resa än den mig före«
står kan ej existera, i synnerhet som vintern, på hvilken
jag hoppades i anseende till vägarna, tycks alldeles ej
blifva allvarsam — beständiga regn och blåst förstör i
stället för att förbättra. Gudi vare lof att min hälsa på
en tid varit tämligen braf — vissa plågor som aldrig
öfvergifva mig, är jag så van vid, så att de ej på minsta
vis falla mig svåra, då jag likväl är viss på, att om en
annan droges därmed, han ej lämnade sängen. Men intet
är mera sant än att vanan är halfva naturen.

I Liffland,1 hos min svärmor och släkt, ämnar jag gan*
ska kort uppehålla mig, i Petersburg högst 14 dar; så*
ledes kommer hastigheten af min resa an på hur jag står
ut med fatiguen. Det blir visserligen svårt för min lilla
Magnus att skiljas vid mormor och komma durch med
främmande folk — men mina ungar hafva, som judarna,
fått vänja sig vid landsväg och värdshuslefnad ifrån fö*
delsestunden. För att kunna bibehålla mitt sinneslugn
måste jag undvika mycket af hvad i fäderneslandet kan
förefalla, jag vill ingen ondt, förvissad att den högste
Guden en dag skipar en fullkomlig rättvisa, men att så
länge jag lefver de låta mig vara i fred, det är ej att
hoppas. Jag har hållit mig undan och ganska stilla, blan*
dat mig i inga affärer och sett världen som en verklig
filosof, det oaktadt har tusendetals historier blifvit skrifna
till kungen, andra till kejsaren och det blott på de orter
jag lefvat som jag njutit den rättvisa min vandel och
mina principer förtjänat. Jag vill intet hafva, äger ej mer
en gnista ärelystnad, kanske någon resentissement öfver
hvad som öfvergått mig. Men jag är människa och det
jag lidit har ofta varit öfver höfvan, således bör det för*
låtas mig. — — — Barnen må Gudilof väl. Alexander
behagar allmänt och cajoleras af alla, så det blir Gud=

1 På Kolk hos grefvinnan M. C. De la Gardie, född Stenbock.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 11 20:28:12 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armfeltare/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free