- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
190

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beskrifver julafton, då hon »bars i sin länsstol in i
salongen och satt som en hamn i ett soffhörn för att deb
taga i den glädje, som om julen alltid är rådande här.
Jag önskar baron kunnat se med hvilken ömhet och nog*
grannhet jag blifvit vårdad af dessa goda människor; den
kan endast ses och ej beskrifvas. Jag kan ej tänka på
att lämna min befattning här, så länge jag ser någon möj*
lighet att sköta den.» — Hon tackar för de goda råd
Axel gifvit henne att ej flytta till Minna och utsätta sig
för allehanda bekymmer och svårigheter. Hon förordnar
om sin lilla kvarlåtenskap till förmån för sin stackars
dotter och hennes slarfvige man. Hon upphör aldrig att
längta efter att få återse sitt barn, innan hon lämnar denna
jorden, men inser på samma gång att denna önskan aldrig
kan bli uppfylld. Hon tackar för barons godhet att vilja
se henne i sitt hus och så få sin önskan att personligen
lära känna friherrinnan uppfylld, öfvertygad att denna
då skulle få_ en bättre tanke om henne och att de troligen
blefve rätt goda vänner. »Ack, om jag fick en månads
ledighet till att resa ner i sommar och hade råd därtill,
men till den resan gick väl hela min lön åt.» »Låt mig
veta om baron kan ta reda på mina bref. Då jag börjar
tänka på Minna, blir jag alldeles förbryllad i mitt stackars
hufvud och skrifver och stafvar alldeles rasande.»

På fyra år har Anette nu ingen pension fått af grefve
Alexander, som genom sina ständiga resor är svår att nå
med bref. Inte en gång hans syster, grefvinnan Piper på
Engsö, visste hvar han vore.

Tusende gånger tackas baronen som åter hjälpt Minna
och hennes man. »Ack, så olyckligt att hon skulle bli
gift med en så dålig karl!» — — — »Hade hon haft en
bättre man, hade hon blifvit bättre. Jag kunde ej tro
att hennes öde skulle bli sådant, då jag lämnade henne
från mig. Hon var ett så vackert och förståndigt barn,
och jag ville ha allt så propert och nätt åt henne. Nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armfeltare/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free