- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
194

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pen till Stockholm i sällskap med en grefvinna Sixten
Sparre och 2 dess döttrar, ofantligt hyggliga. De voro
så artiga och vänliga mot mig och lämnade ej mig på
hela dagen. Grefvinnan var en gammal bekant sedan jag
var på Eka. Kl. 7 på afton kom vi till Stockholm, då
genast en lakej från grosshandlar Michaelsson var emot
mig för att hämta mig och följde mig till grosshandlaren,
hvarest jag skulle bo. Han är bror till brukspatron och
bor vid Skeppsbron i den gentilaste våning man kan tänka
sig. Jag bodde der som en Dam och blef obeskrifligt
väl af dem emottagen samt bemött under de 2:ne dar jag
var i stan. Jag åt hos dem och sista middagen, den 17:de,
dracks der min trefnads skål vid Schebo i det bästa cham*
pagne jag någonsin har druckit. Samma dag på afton
var jag bjuden af dem och med dem på konsert, hvilken
gafs på operan och var mycket vacker. Från Schebo hade
jag emot mig i Stockholm brukspatrons kusk, hästar och
vagn, samt en bondvagn för mina saker. Den 18:de kl.
7 på morgonen reste jag från Stockholm, hade på vägen
2:ne ombyten af brukets hästar emot mig, så oaktadt det
var 9l/a mil var jag kl. 6 på afton vid Schebo, och som
vagnen stannade hälsades jag med hög röst af brukspatron
själf, som på trappan tog emot mig och bad mig vara
mycket, mycket välkommen. I slutet af första trappan
möttes jag af den lilla sötaste fru i världen, som tog så
vänskapligt emot mig, som hade jag varit hennes syster
— och vi var första afton som hade vi varit gamla be*
kanta. Men mina känslor då jag steg ur vagnen kan ej
beskrifvas och det svåra intryck som alltid inträdet i ett
främmande hus medför — det är ej så lätt att öfvervinna.
Jag bad innerligen Gud att nästa flyttning skulle ettdera
bli i grafven eller till ett eget litet hem, en flyttning är
alltid svår, men ännu svårare vid min ålder, men Gud
ske lof som beroende kan jag aldrig önska mig bättre än
hvad jag nu har. Både brukspatron och dess fru äro de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 11 20:28:12 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armfeltare/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free