- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
201

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gud välsigne dig, Axel lille, som alltid ger mig så
mycket och i hvarje bref sänder mig pengar. Det kan
jag säga att ingenting är bättre än att ha affärer med dig,
ty om du skall räkna aldrig så, så blir alltid resultatet
till min förmån. Det är ett gammalt ordspråk: ’det är
vackra bref far skrifver, men inga pengar är däri’, men
ett motsatt förhållande är med dina, som äro både vackra
och alltid pengar uti. Med hjärtlig tacksamhet för lånet
af 25 rdlr, sänder jag dem här innelyckt. Det hade bort
vara längesen, men fattigman är ingen grufva. 1 rdlr. i
ränta följer äfven. Den borde varit större. — — —

Den säck du var god lånte med rågen skall jag sända
med ett säkert bud till Wexiö marknad — — - .

Din Carolus.»

Så gick lifvet på Hunnerstad fort och jämnt genom
det dagliga arbetet och genom den sammanhållning, som
alltid skapar framgång.

Fröknarna gödde kalkoner, som sedan köptes till ka*
lasen på granngårdarna, de skaffade feta gäss, ägg och
smör att sälja. Refva efter refva täpptes till och hem*
mets grund blef allt säkrare, medan fröknarna själfva
blefvo alltmera bräckliga och gamla.

En ädel täflan rådde om deras olika företags lyckliga
utgång och rädda voro de om allt de hade om händer.

Den förut omnämda Maja Stina i Nain berättade t.
ex.: »att silfret hadde di aldrin ute i köket, utan di sto
i förmaket i hörnan där å diskade som ingenting, fast
de va främmat harrar där.

A fröknera hade nog lite’ lustigheter emella sej iblann.
De sa allti om fröken Ulrika: ’Gu ske lof när Ulrika

dör’, sa di, ’för då får vi ärfva na’. Ja bevars, de sa di
åt na, men de va lika bra för de emellan dem. Å så
ska en tro att ho lefde längst uttå dem!»

Själfva den afgudade bror Karl var föremål för en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 11 20:28:12 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armfeltare/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free