- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
204

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gande bakfram och fastade med stora nålar vid öronen.
En säck framtill och en annan baktill var str’Ullas ladu*
gårdskostym. Så tog tjuren, som kommit lös, henne en
gång på sina horn och lyfte lätt hennes späda lilla ge*
stalt, slungande den högt upp i luften. Lyckligtvis föll
hon ned i en mjukt bäddad kalfkätte, där hon ingen skada
led och inom hvars skyddande hägnad hon låg säker för
det rasande djuret. Kalfvarna stodo också under Ullas
särskilda beskydd. De hörde gården och ingen annan
till. När rättaren en gång frågade om ej en eller annan af
de mångtaliga öfverflödiga kalfvarna borde säljas, svarade
Ulla indignerad: »Nej, vi äro väl inga krämare heller.»

På väg till ladugården och med mjölkstäfvan i handen
mötte Ulla en gång ett ståtligt ekipage, som svängde in
på den kringbyggda gårdsplanen. Hon stannade och
frågade anspråkslöst kusken hvem han körde för. Med
en föraktfull blick mötte denne den förmenta lilla stat*
gumman spörjande om detta anginge henne.

Då stack vagnens ägare ut hufvudet ur vagnsfönstret,
gaf kusken en vink att stanna och sekunden därefter såg
denne till sin bestörtning sin herre, grefve De la Gardie,
hoppa ur vagnen och hjärtligt omfamna »sin nådiga cou*
sine Ulla».

Den gången blef Ulla tagen på »bar gärning». Eljest
var det nog vanligt att de besökande af någon domestik
bjödos in i stora salen att vänta — och vänta fingo de.
Tittade de ut, fingo de kanske se hur de gamla damerna,
iklädda sin märkvärdiga hvardagsutstyrsel, skyndade in
från ladugård, trädgård och bodar.

Efter en rundlig tid trippade de, väl skrudade och ut*
sirade, in till gästerna och nu blef det kalas af. Lefde
man enkelt i hvardagslag, så tog man skadan igen, då
man hade gästbesök. Värdinnorna fattade humör, då nå*
gon gäst ej gjorde rätterna heder, med den påföljd att
gästrummen nästa dag voro sjukrum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armfeltare/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free