- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
218

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När uppbrottet sker ha alla fruntimren sina torra, rena
näsdukar väl fyllda med bröd och godter till de hemma*
varande. Och så lefver man några dar, både andligen
och lekamligen, på »ystet». Kalaset är både besvärligt
och kostsamt, så ostarna bli nog betalta, men blandandet
af så mycken olika mjölk, från olika kor och olika beten,
ger osten en arom, som är säreget fin och eftersträfvans*
värd.

För fröknarna Armfelt var allt besvär och arbete med
det stora »ystet» ett nyttigt afbrott i den djupa saknaden
och vände bort de sorgsna tankar, som höllo på att för*
lama deras både vilja och håg. Och man kan vara viss
om att »med anständig suck för den saliga döda», de
mer än en gång »drog näsduken opp» och midt i sor*
gen fingo glädjas öfver allt vacket och godt som talades
om den älskade och älskvärde brodern.

På Ullas födelsedag hade de åter besök af bror och
svägerska. Samtidigt var det nattvardsgång i Höreda
kyrka och då förde Axel sin äldsta syster till och från
nattvardsbordet. »Grefvinnan Taube på Ryningsholm
med sin äldsta son August, gick på samma gång. Utmärkt
artig mot oss alla. Jag fick då presentera mamma för henne»,
berättar Axel med belåtenhet.

Hans systrar voro ännu några år alla friska och »blefvo
småningom mera förtroliga, fastän de i vissa fall hafva
särskilda idéer, som de inte vilja frångå. De äro nu mera
eftergifna för mina åsikter än förr och sluter sig mera
till mig, i synnerhet Ulla, som alltid gjort det och erin*
rar sig med tacksamhet de uppoffringar jag gjort för dem
men vill inte det minsta höra talas om affärer eller
gårdens skötsel, som Ebba ensam förestår. Hon har en*
sam kassan om hand och detta med mera ordning än i
början.»

Beate Sophie skrifver bjudningsbref till Axel och hela
hans familj — »Ulla längtar så mycke efter Er» — och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 11 20:28:12 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armfeltare/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free