- Project Runeberg -  Armfeltarne på Hunnerstad och deras närmaste /
219

(1916) [MARC] Author: Ada Rydström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

systrarna minnas med glädje hur roligt deras besök på
Prinsnäs varit, då Axel rodde dem ut »till det vackra,
granna lusthuset» och de hade en så rolig liten sjöresa.

Ar 1862 fick Beate Sophie Kristi Himmelsfärdsdag ett
slaganfall, så att hon måste bäras i säng. Men först tretton
dagar efter denna händelse fick Axel af en förbigående
hustru veta att »mellersta fröken på Hunnerstad låg utan
sans och utan allt hopp». Han reste genast till Hunner*
stad. Af doktor Miltopée, som Axel besökte i Eksjö,
fick han veta att denne haft ett par bref af Ulla om den
svåra sjukdomen, men ej ansett sig kunna, hur behöfligt
det än vore, resa dit han ej var kallad. Axel fann sin
syster med slutna ögonlock, mållös och stel, men dock
innerst medveten. Hon kände igen brodern, hvars hand
hon länge klappade. All förhoppning om bättring var
ute genom i grund försummad skötsel, hvilken ansetts onö*
dig, då systrarna trodde döden gifven. Efter några
dagar dog den stackars Beate Sophie. Axel kände sig
»djupt skakad», då han af Ulla fick bref härom. »Hon
var den tåligaste och lugnaste af dem alla och har
aldrig förorsakat mig någon ledsamhet.»

Envisa och svårhandterliga, det voro de gamla frök*
narna med besked och lättskrämda voro de inte heller.
I de vanliga fotspåren skulle allt gå. Därifrån förmådde
inga böner dem att afstå.

Vintern 1861 — 1862 hade förrymda fästningsfångar uppe*
hållit sig i länet, gjort inbrott och begått stölder, utan
att kunna gripas. Axel Armfelt hade under två månader
legat i sin hustrus lilla sängkammare med en laddad ter*
zerol och en sabel »och låtit göra luckor för bottenvå*
ningens fönster». Att ingen natt kunna vara säker för
lif och egendom var sannerligen ingen narrisak. Anföra*
ren för bandet hade hotat besöka kapten Key på Eds*
hult, löjtnant Reutersvärd på Östraby och inspektor Eriks*
son på Skälnäs — ¡¡§ mil från Hunnerstad. Då Axel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 11 20:28:12 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armfeltare/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free