Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
mer eller mindre okränkbara traktater, utan där rättens
jämvikt härskar och varje folk är försäkrat om
okränkbarheten av sina naturliga utvecklingsmöjligheter. Endast
så kan ett varaktigt rättstillstånd skapas, »ty vad den
enskilde redan erkänner som reglulativ, hävdandet av sina
naturliga rättigheter och regeln att ej göra någon annan
skada, i det man därigenom mest skadar sig själv, måste
även folken lära, om de också först efter årtusenden skulle
kunna det». Arndt tror på fred i fråämtiden, men hos
denne skarpe realist fann hans egen samtids utopier
och drömmar om ett universalmedel, som med ett slag
skulle skapa denna fredens gyllne tid, ingen anklang —
hans enda medel är uppfostran, folkens såväl som den
enskildes, och att var och en får sin rätt. Denna rätt
täckes enligt Arndts nuvarande uppfattning av att de
olika länderna ha tillgång till havet och att
språkgränserna bevaras för varje nation. Endast så kan av den
enskildes frihetskänsla och folkens fosterlandskänsla skapas
en allmänanda och sålunda ett verkligt europeiskt
statssystem uppkomma, där staterna verkligen stå i inre
relation till varandra. Nu kan man med skäl fråga om ej
dessa naturliga rättigheter äro lika abstrakt fattade som
upplysningens, och om Arndts stat verkligen har något
företräde framför upplysningsstaten. Svaret ligger däri att
Arndt ägde en helt annan och klarare blick för de nationella
egenskapernas betydelse. Men ännu är han långt från
den statsåskådning, som under frihetskampen utvecklas
hos honom, hans slutmål är ej egentligen nationalstaten
utan ytterst den kosmopolitiska mänskliga staten. De
historiska förhållandena spela ej en avgörande roll för
honom och han står ännu långt från sin senare
uppfattning av staten som enhetlig personlighet. Denna
rent etiska statsuppfattning slog först igenom i
roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
