Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Dörnburgs och Schills resningsplaner och om rörelserna
i Österrike nådde Stockholm, visste han, att nya
uppgifter väntade honom i fäderneslandet. I september 1809
lämnade han Sverige. Därmed var också hans svenska
» partikularism» död.
Tiden här i Svertge är en politisk genombrottstid för
Arndt. Under dessa i mycket betryckta år hade han i
olika omgångar till största delen nedskrivet
fortsättningen (andra delen) av »Tidsandan». Väl faller hans
dom hård över synderna, som lett till de preussiska
nederlagen, men huvudsaken hade dock skett, Preussen
hade lämnat sin räddhågade neutralitet och vågat
kampen, och någon återgång fanns ej längre. Arndt börjar
nu förstå att den dualism, som Fredrik den Store
skapat, varit en nödvändighet för Tyskland, att Preussens
maktställning i Tyskland var ett kapital som måste
komma det gemensamma fäderneslandet till godo; i
Preussen såg Arndt nya krafter röra sig, som varslade
om att förnyelsen skulle utgå därifrån. Den preussiska
konungen hade visserligen ej »krigsvilja» utan blott
»krigsnöd», men hans folk fordrade att få kämpa mot
Napoleon. Trots nederlagen, trots att han hårt gick till
rätta med de synder, som lett dit, började Arndt hoppas
på Preussen, om än hoppet är blandat med fruktan. I
den historiska konstruktion, som Arndt lagt tillrätta för
sig, finner han ej längre någon svårighet att inpassa även
Preussen. Det jämte Österrike börjar han nu se som
bäraren av den spirande nationaltanken, och den första
förutsättningen för enhetsverket ligger för Arndt däri,
att så många som möjligt av Tysklands småstater
uppgå i de bägge stora makterna. — Denna tanke hade
först uttalats av minister von Stein, Preussens store
omdanare, och det är som ett varsel för deras
kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
