- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
39

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

Så blir varje enskilds gärning ett led i nationens stora
gärning. Endast genom att betrakta nationen som det
evigas hölje, kan en rätt fosterlandskärlek framväxa,
ur statsborgarnas kärlek till författningen kan den ej
framgå. Men emedan Fichte här tecknar det
idealmänskliga, kan han ej stanna vid en särskild nation,
tanken utvidgas med nödvändighet att omfatta hela
-mänskligheten, blir kosmopolitisk. Politisk makt blir
för Fichte blott ett medel att framskapa det mänskliga,
det andliga i hela dess mångfald. Nationen är blott
medlet som möjliggör förbindelsen mellan den enskilde
och mänskligheten i dess helhet. Men det tyska folket
är genom sin egåndomliga nationalkaraktär kallat att
inom sig utbilda detta rent mänskliga, först då detta
verk är fullbordat kan en förnuftsenlig stat uppbyggas.
Först då den sedliga förnyelsen har trängt igenom kan
folket tillkämpa sig sin befrielse och samtidigt
människosläktets förnyelse ta sin början. Den rena viljans
omskapande makt var livsnerven i »Talen», därmed står
Fichte i närmaste beröring med de stora handlingens
män som skapade det nya Preussen. Dagens politiska
nödläge var den vibrerande undertonen. Men den givna
historiska verkligheten hade för Fichte ej någon
självständig betydelse; historien blev för honom blott ett
medel att låta ögonblickets nöd försvinna inför den
härliga framtiden. . Erfarenheten hade för honomi blott
värdet att bevisa nödvändigheten av de idealistiska
fordringar, som ge människan kraft att helga sig för det
verkliga livet, ej för de blinda och oförnuftiga drifternas,
utan för det gudomliga liv, som för oss måste framträda
i sitt synliga skick.

Fichte hamnar alltså till sist i ett delvist förnekande
av historien. — Till ett dylikt betraktelsesätt står
Schleier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free