- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
47

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

verk, den som kunde skapa en inre enhet bland
Tysklands folk, »Tysklands politiske Luther». — »Men
sanningen är att man måste ta Arndt och Stein
tillsammans för att få bilden fullständig av den stora
reformatorn.» Den djärva handlingen hör därtill, det djärva
talet likaså, parat med det djupa folkliga och innerliga
gemätet. »Som Stein skulle Luther ha handlat — som
Arndt skulle han ha levt och älskat, talat och diktat»,
säger Arndts minnestecknare (i Preussische Jahrbäöcher
1860, hans dödsår) Rudolf Haym.

Månaderna i Ryssland var en högspänd dramatisk tid
för de bägge tyska flyktingarna. De visste, att allt
måste ställas på ett enda kort. Franska hären
framträngde segerrikt, och det stockryska partiet satte alla
krafter i rörelse för att få freden till stånd. Stein hade
att motstå det kompakta trycket av detta block och att
egga den vacklande kejsaren att segt hålla ut i kampen.
Ty fick Napoleon även denna gång överhanden, var det
sista hindret för hans universalmonarki borta och hoppet
om nationernas frigörelse för oöverskådlig tid krossat.
Stein var beredd på allt, hade gjort upp räkningen, men
om än allt annat var svävande och vilket ögonblick
som helst hotade att upplösas, ett stod dock
oryggligt, hans mod att utan att vackla bestå kampen till
det yttersta, om än allt skulle svika, och vilka offer det
än skulle kosta. Det är detta upphöjda tragiska
patos som tar sig uttryck i de ord Arndt citerar i
Minnena: »Jag har förlorat min packning två, tre gånger i
livet, man måste vänja sig att lämna den bakom sig:
emedan vi måste dö, skola vi vara tdppra.» Samma
stämning behärskar också Arndt. På allt vad han gör
under dessa dagar, även på det minsta uppdrag som
Steins sekreterare, faller liksom ett återsken därav.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free