Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
hade han ännu tjugu år kvar, de flesta verksamhetsfyllda,
ja stundom flammade hans stormande iver och hänförelse
upp lika stark som under hans kraftigaste tid. — Med
februarirevolutionen väcktes hans gamla förhoppningar
till nytt liv. Den sjuttioårige mannen hälsade med
glädje de nya folkliga krafter, som nu började röra sig.
Skarpt dömde han visserligen de överdrifter den gjorde
sig skyldig till, men han tvivlade aldrig att sunda
instinkter verkade därunder. Nu trodde han ögonblicket
vara kommet att få sina käraste förhoppningar realiserade,
Tysklands verkliga enande, den lätt sammanfogade
förbundsstatens förvandling till en fast förbundsmonarki
med den preussiske konungen som kejsare. Men som
alltid fick Arndt nu också uppleva att hans önskningar
voro starkare och sundare än tiden, hans samtid var ej
mogen att genomföra dem. Men Arndts tappra vilja
avstod ej från dem, de blott fördjupades genom motståndet,
och han tröttnade aldrig att mana sitt folk att sträva
efter de mål, som en gång måste skapa en härlig framtid,
om än stundens utsikter voro mörka. Efter
revolutionsförhoppningarnas korta och omogna uppblossande kom
åter en tung depressionstid, då Preussen gav efter för
Österrikes avundsamma politik och inne i landet stark olust och
bitterhet gav sig tillkänna och de gamla
reaktionsverktygen, pressförföljelse och polisdespotism med alla dess
följder kommo till en än starkare användning. Med
samma okuvlighet som alltid slungar Arndt sina ord
mot tidens sot i »Pro populo germanico» (1854) en
ny och sista del av »Tidsandan».
Trots all den ruttenhet han ser omkring sig, trots
det myckna han har att varna sitt folk, för framför allt
för »junkrar och prelater», som vilja skjuta
konungadömet av Guds nåde framför sig för att dess bättre nå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
