- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
79

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

tyskan, som den tiden på vår lilla ö ansågs och väl
också måste gälla för något utomordentligt och ovanligt,
emedan så få förstodo att ordentligt begagna den utan att
på en enda kvart ge dativen och ackusativen åtminstone
några hundra örfilar. Det hörde nämligen oundvikligt
till god ton, att åtminstone de fem eller tio första
minuterna på en bjudning, under det sällskapet samlades
rådbråka högtyskan. Först sedan den första hettan i
den högtidliga stämningen avkylts och den första
förlägenheten, förorsakad av överflödet på komplimenter,
fördunstat genom en kopp kaffe, steg man åter i den
gemytliga plattyskans vardagsskor. Även franska glosor
hasplade man ur sig, och jag minns, hur jag skrattade
för mig själv, när jag ordentligt börjat med franskan
och kom ihåg sådana uttryck som Wun Schur, Wun
Schur (Bonjour) och å la Wundör (å la bonne heure),
eller Fladrun (flacon), som fröken B. kallade sin
luktvattensflaska och huru jaktjunkarna och arrendatorerna
då de träffade samman till häst med sådana och liknande
floskler plägade hälsa varandra och försöka uppföra sig
förnämt.

Jag gällde under denna tid för en pålitlig, lydig och
flitig pojke, men på samma gång som vild och trotsig,
som en som gärna gick sina egna vägar. Min bror
Karl var en rask och älskvärd vildbasare, till häst och
fots den djärvaste och snabbaste, såsom yngling så
snabb, att han ej hade sin like i att springa. Fritz,
två år yngre än jag, var mild och lugn till sitt sätt,
starkt andligt utvecklad, men kroppsligen ännu mycket
späd. De andra voro små. Jag var på samma gång
trotsigare och blygare än bägge och blev därför i
jämförelse med dem av främlingar lätt ställd i bakgrunden.

Stor ångest förorsakade jag en gång i Dumsewitz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free