- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
85

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

nämligen från Barhöft och Pron vid pommerska kusten
och från ön Hiddensee räknat, en bred havsarm, där
Östersjön vid nord- och nordoststormar häftigt strömmar
in. Vårt Grabitz låg på en liten höjd, på feta,
vidsträckta ängar och betesmarker, som sträckte sig längs
stranden förbi ett halvt dussin byar och gårdar. = Vi
hade vid starka stormar den nervkittlande njutningen att
se vågorna vältra sig upp på blott femtio stegs avstånd
från vår gård. Alla ängar voro då en enda oändlig sjö,
och vilken glädje, då det i december och januari
inträffade och en hastig köld förvandlade vattnet till
metallfast och metallklar is!

Här gick livet och vår uppfostran och undervisning
ungefär efter mönstret från Dumsevitz; blott med den skillnad att
vi slutligen inspärrades i en ordentlig skola. Det kom en
huslärare, sannolikt en mycket billig, emedan vi ej hade
råd att betala någon dyr, eller emedan vi ännu ansågs
för unga för en sådan. Denne, herr Gottlob Heinrich
Müller hade sedan tio år och längre tid och med
undervisat söner till adelsmän och rika godsägare, skulle han
då ej vara god nog för sönerna till en stackars
förvaltare! Herr Möller var sachsare från den lilla staden
Chemnitz, hade där besökt skolan till studentexamen
men hade ej blivit student utan soldat i sjuåriga kriget.
Jag tror han berättade, att preussarna tvingat honom
därtill, varpå svenskarna togo honom till fånga, som
svensk underofficer hade han slutligen slagit sig till ro
och i stället för korpralskäppen tagit till Orbilius fascer.
Det var en liten fyrkantig man, med ett runt, brett
huvud och buskiga, vita ögonbryn under vilka ett par
blixtrande blå ögon framglänste, bar alltid damasker,
hade tjockt inpudrat hår, två stora lockar och en
alnslång tunn hårpiska; när han gick och spatserade hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free