- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
104

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

där det ej var lätt att finna vägen ut och hade i trängseln,
då de försökte komma därifrån allesamman kvävts så när
som på fyra, fem stycken, som man fann vid liv ovanpå
de andras lik.

Ännu ett egendomligt tidsfördriv måste jag här
omnämna, vilket, som jag vill minnas, härstammade från
mig, som hade en synnerlig glädje åt historier och sagor,
nämligen vårt historieberättande. Vi större pojkar hade
nämligen kommit överens om att under vintertiden, då
kvällarna och nätterna börja bli allt för långa fördriva
tiden med historier, som var och en av oss skulle berätta
i tur och ordning. Detta blev också med stor glädje
verklighet och fortsattes under flera vintrar, och vi hade
så roligt därvid, att vi skyndade till sängs redan klockan
åtta — ty i sängen och därtill i en mörk kammare
berättades det — för att vi riktigt länge skulle kunna
njuta av historierna. Här sökte nu var och en på nytt
sätta ihop allt det underbara han hade i minnet från
geografin och naturkunnigheten eller hört andra tala om.
Överenskommelsen hölls också lika samvetsgrant som
den blivit högtidligt sluten, och j jag kan ej minnas något
enda besvärligt avbrott mycket mindre, att man skulle
ha gjort någon oangenäm invändning mot den som
berättade. Snarare hörde vi på med det mest
mönstergilla tålamod. Jag för min del hade låtit spänna en
fabelaktig guldörn för en lustig vagn och matade honom
med mandel och russin, fikon och pomeranser, och han
förde mig till magnetöarna och diamantgruvorna, till
jättars och trollkarlars hålor och till de underjordiskes
gyllene palats, ja till mongolöknen Gobi, ända under
fågeln Rocks farliga vingar. Även detta hörde
uppenbarligen med till dagens poetiska influensa. För oss
hade det åtminstone den fördelen att vi tidigt lärde oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free