- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
109

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

förste borgmästaren, Dinnies, en lärd och om
undervisningen nitälskande man, hade den en värdig musaget.
Rektorn, herr Grosskurd, förut direktör för tyska lyceet
i Stockholm, var samvetsgrannheten och ordningen själv,
en man som kunde skapa band och sammanhållning.
Om hans taktik stundom för mig och andra kunde
. gränsa till pedanteri, så har jag senare dock lärt att akta
sådana egenskaper och de skuggor och skiftningar dessa
med oundgänglig nödvändighet erhålla i en viss ålder.
Ej heller var herr Grosskurd någon förlegad eller
bortkommen lärare, ehuruväl jag måste tillstå, att jag är
hans kolleger mer tack skyldig. Dessa bägge voro
lyckligtvis i den ålder, då en lärare genom själens
rörlighet och spännskraft uträttar mest och utövar sitt
största inflytande. Ruperti, en ung man på
tjugufyra år, kom med vackra kunskaper, stor hänförelse
och kärlek till sitt kall. Furchau, konrektorn, rektorns
närmaste man, var omkring trettiotalet, en liten trind,
vänlig man, full av liv och rörlighet. Han hade sett
sig omkring överallt i vetenskapen, var en duktig
fiolog och litterat och följde studierna med den
rastlösaste flit, en man med smak, sälta i lynnet och den
finaste kvickhet, som träffade precis på pricken, den
angenämaste och gladaste sällskapsmänniska med en
glänsande framställningskonst, varigenom Tacitus, Homer
och Sophokles fingo tysk klang. Han förde spiran i
prima för de gamla språken och litteraturhistorien.
Tyvärr var han under dessa år ofta sjuklig, så att flera
av hans föreläsningar gingo förlorade för oss. Jag bodde
hos honom och hade min lilla kammare mitt emot hans
bibliotek. — Där såg det ungefär så ut som nu precis i
mitt lilla bokrum. De flesta böckerna stodo visserligen
på hyllorna men ej i ordning, en stor del, särskilt de,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free