- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
121

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I121

det ha haft en djupare orsak, som jag inte nu kan förstå.
Ty just dagarna före min flykt hade jag i särskilt glad
stämning varit tillsamman med mina vänner och
isynnerhet med min kamrat Friedrich Reincke. Vad mina
föräldrar tänkte, därom vet. jag intet, de ha väl kvalts
av allehanda ängsliga tankar för min skull, ty hur
skulle de kunna se in i mitt hjärtas dunkel, då jag
ej själv kunde klart skåda in däri. Men att de trott
något illa om mig, betvivlar jag. De kände mig ju,
och det bästa beviset, att jag ej haft något dåligt i
tankarna låg väl i den orörda betydande summa, som
jag kasserat in för min fars räkning och skickat honom.
Men världen eller den s. k. stora mängden hade också
om detta uppfunnit sina fabler och pratat om
kärleksäventyr eller ännu värre, som säkert ingen yngling då
undvek med större tapperhet än just jag. Det kom,
som det brukar, på tio eller tjugu omvägar slutligen
också till mina öron. Jag föraktade det och lärde då
och än mer senare i livet, att ingenting är barnsligare
än att fria till mängdens domar och fördomar och av
sådan hänsyn avvika en tumsbredd från sin vanliga väg.

Mina föräldrar läto mig vara några veckor i allsköns lugn,
som om ingenting hänt och jag blott tillbragt mina ferier
hos dem. Sedan talade far med mig och menade, att
det väl i alla fall vore det bästa, att jag hölle i med
mina studier, då jag nu en gång beträtt den banan, så
kommo vännerna och bröderna så småningom in på
detsamma, slutligen brev från mina lärare. Och konrektor
Furchaus mening var den, att om jag för min hälsas
skull trodde mig behöva vara på landet, så kunde jag
ju lika väl studera där i lugn och ro. Detta sista
förslag gjorde slag i saken, och jag antog det. Mina
saker och böcker hämtades från Stralsund. Andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free