Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
det dröjde ej så länge förrän vreden vaknade, vreden
som visserligen ej betydde någon lycka, men som dock
hjälpt mig över mången svår stund, ja till och med
gjort mig lycklig mången tung dag. Ty lycklig är
människan blott genom det som hon starkast känner,
om nämligen känslan är av det slag, att tänkandet ej
förstöres därav, ty då blir den en krossande kvarnsten.
Napoleon hade några dagar före min avresa från Paris
återkommit från Egypten. Jag såg tidens härskargestalt,
hans list, hans slaktningar, hans världsfanfarer. Förstod
jag honom redan klart? Jag vet ej, men efter slaget
vid Marengo kände jag fasa inför denna gestalt, för
denna av så många stora män avgudade gestalt; det
tycktes vara en omedveten fasa för de följande tio årens
elände. Men vreden, en vrede, som vid Tysklands och
Europas . skam ofta växte till raseri kom med freden i
Luneville och med de skymfliga förhandlingar och mäklerier
varmed Talleyrand och Maret köpslogo om
fäderneslandets lott och lotter. Åren 1805 och 1806 revo
slutligen ned de bägge äldsta stöden, varvid den
smula tyskhet, som fanns kvar, hade kunnat hålla sig
uppe. Nu hade det yttersta skett, och allt tyskt, det
största som det minsta låg nu sjunket i samma stora
gemensamma elände, och den övermodige franske tuppen
kraxade sitt Victoria över den skändade härlighetens ruiner.
Nu var dagen kommen, då alla den enskildes känslor,
omdömen och fördomar, all hans kärlek och tycken
sjönko samman i den stora ruinhögen. Vad kejsare och
konungar förlorat och måst uppge, det måste också de
små lösgöra sig ifrån. Då Österrike och Preussen efter
en fåfäng kamp hade fallit, då först började mitt hjärta
att älska dem och Tyskland med verklig kärlek och
hata fransmännen med verkligt hat. Det var ej blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
