- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
143

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

männa osäkerhetstillståndet så lätt hade kunnat bliva
fördärvbringande för honom, uppgå i lågor.

Jag hade kära vänner i Stockholm, också pommerska
landsmän av alla stånd, framför allt mina trogna
Schildener och Nernst och en av mina äldsta och mest
prövade vänner kungl. livmedikus friherre von Weigel, som
alla voro till stor tröst. för mig, också många ädla
svenskar, som jag under åren 1803 och 04 lärt känna.
I den täcka, vackra staden och bland det bildade,
gästfria folket kunde jag väl trivas. Emellertid var jag
denna gång ofrivilligt här (och tre års ofrivillig
bortovaro från fäderneslandet är en lång tid) och ovädret,
som drivit mig hemifrån, drog sig på hösten 1807 samman
över Sverige, följande år kom det avskyvärda förräderiet
i Finland och olyckan för det av mig så älskade landet.
Jag hade där vänner, jag njöt vänskap och kärlek mer
än jag förtjänade, och dock voro dessa år för mig
mycket olyckliga. För det första, hur skulle jag ha
kunnat låta bli att tänka på eländet i mitt olyckliga
fädernesland på andra sidan havet och för det andra,
hur skulle jag ha kunnat leva i frid och glädje
här, där allt hotade att upplösa sig i hat och tvedräkt,
folket var delat i partier och de flesta önskade fransmännen
lycka, konungen halsstarrig och orubblig i sina beslut
och lika halsstarrig i sina handlingar d. v. s.
icke-handlingar, där det gällde att visa ett kungligt våga och
vilja; kort, mitt ibland tecknen på fördärv och
undergång, då ödets olycksprofeterande korpar varje sekund
slogo sina svarta vingar kring huvudena. <Slutligen
kom på våren 1809 virrvarret, som störtade konungen
från tronen och snart i fängelse, ett oundvikligt öde,
som jag förutsett, men som ej desto mindre djupt
bedrövade mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free