Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
tvivlan. Det slöt med den fromme Andreas Hofers
utlämnande och avrättning.
Jag var hemma; men allt var ohållbart. Landet var
visserligen som sagt besatt ej av franska utan av
mecklenburgska trupper, men det fanns dock enstaka franska
tjänstemän, och här och där ströko franska äventyrare
och utskickade genom landet .och även för den franska
saken köpta skälmar och spioner av. tyskt språk. Jag
menar med skälmarne av tyskt språk inga pomrare.
Jag skall ej svärta min-egen hemtrakt; folket är litet trögt
och bekvämt, men alltigenom godmodigt och rättänkande,
dess med rätta berömda glättighet, tapperhet och trohet
förnedrar sig sällan till list och ränker.
Jag begav mig till Berlin. Där hoppades jag i det
täta människovimlet kunna dölja mig för världen och
leva ett stilla och avskilt liv för mig själv. Jag kände
knappt staden, hade blott ett par gånger som hastigast
flugit igenom den, en enda gång för elva år sen hade
jag stannat där en vecka. Jag hoppades, att
språklärare Allmann inte skulle bli igenkänd av någon med
undantag av dem, som han : vågade anförtro sig åt.
Jag hade där en trogen och redlig vän från
ungdomsåren, bokhandlaren Georg Reimer, greifswaldare till
börden. — Till honom hade jag skrivit och bett, att
han skulle beställa mig en bostad ej långt från honom;
min bror förde mig med egna hästar till Pasewalk,
därifrån gick det så ytterligt långsamt, att en fotgängare
lätt skulle kunnat få ett par mils försprång, till Berlin.
Jag kom dit ett par veckor före julen, dagen före
konungens och drottningens högtidliga intåg. Jag åsåg
tåget och den allmänna glädjen. Alla hjärtan, vari
ännu en gnista av tyskhet fanns, hade nu genom den
fruktansvärda gemensamma olyckan, som alla hade mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
