Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Steinbecker Thor i Greifswald; blev jag underlig till mods:
Jag såg där en misstänkt figur, som genast kände igen
mig och hälsade på mig med en underbart inställsam och
slug min, en Greifswaldsskälm som just ej hade någon
orsak att vara min vän, och som hela världen beskyllde för
att under fransmännens förra besök ha tjänstgjort som
deras spion. Mitt liv har han åtminstone ej begärt.
Jag smög mig i Trantow genom en bakdörr in i
byggningen och begav mig till ett avsides rum varifrån jag
om något misstänkt skulle visa sig genast skulle kunnat
komma till den tätbevuxna trädgården, vars labyrinter och
utgångar jag alla kände, och varifrån jag på några få
minuter skulle kunna försvinna i Peenemorasens skogar som
jag var väl förtrogen med. Det var redan flera franska
officerare och soldater i huset. Dem bjöd min bror
duktigt med vin och brännvin, de voro frusna och trötta
av marscherna över is och snö och snarkade lugnt och
ofarligt, under det jag hela natten var sysselsatt med att
packa, ordna papper och skriva brev och att delge de
mina de önskningar och uppdrag jag ville ha uträttade
samt ta avsked av dem. Ty så länge människan lever,
menar hon sig alltid ha något att ordna och lägga
till rätta, till och med om dödens ljus lyser på henne.
Mot gryningen gick jag genom bakdörren och köket ut
i det fria, där snön knarrade under mina hastiga steg.
Min moster, min syster, min lille pojke höllo mig fast.
Jag måste under kyssar med våld skjuta dem från mig
och så fort som möjligt komma i väg. Jag hörde
hur min lille gosse för att hinna ifatt mig sprang efter,
högt gråtande. Då kände jag vrede och förbannelse
uppstiga inom mig. Raskt gick nu min väg genom
buskar och vass ned till Peene och över den frusna
floden. Då jag från strandängarna vandrade upp mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
