Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
fälthöjderna in på det preussiska området, gick solen
till den vackraste vinterdag klar upp. Jag hälsade den
med bedjande sinne som ett lyckobebådande tecken,
påträffade snart min brors släde som farit genom Loitz,
vi foro till en adlig gård och åto en pommersk frukost
hos en gammal kapten von Glöden och kommo mot
aftonen till Clempenow vid Tollense till överamtman
Fleischmann, en kär gammal vän.
Med minnet av denna lyckoförutsägande sol som den
morgonen gick upp över mig och min bön vid Peene,
avskriver jag här ett brev som min yngsta och käraste
syster, lärjunge och vän — hon och min bror Fritz
voro min mors mest begåvade barn — skrev till mig
under dessa dagar. Känslorna vilja åter blomstra upp
under årens gråa mossa.
»Käre Moritz! Jag vet ej om det är aningen om din
lycka för framtiden, men också jagA känner mig lycklig,
sen du rest och blott vemodet, som då man
begråter en död, härskar ännu i mitt hjärta. Din Karl är
nu så ensam; de sista sköna dagarna som ödet ännu
unnar oss honom kunna vi ej njuta i ostörd vänlighet och
kärlek. Jag känner inom mig ett mod som ingenting
så lätt böjer; jag ber blott Gud dagligen, att han leder
mig till det goda, så att jag också rätt kan använda det.
Om blott moster får vara frisk, så går allt bra. — Min
bäste Moritz, även jag såg månen och den sköna
morgonrodnaden, då du gick ifrån oss, och jag kände det som
om tusen skyddsänglar svävade över dig. Karl Treu
kysser detta blad, och jag och moster önskar dig
tusenfaldig lycka och välsignelse.»
Så var jag mitt ibland fienderna lyckligt åter på ett
vänligt och säkert ställe. Vid sådana tillfällen hjälper modet
och klokheten att ej fråga och bekymra sig för mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
