- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
158

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

flera preussiska officerare, som kände det för tungt att
kämpa under franska fanor nådigt avsked av konungen.
Härskaren förstod dem och ogillade dem ej. Många
begåvo sig till Schlesien för att där vänta och se hur
sakerna skulle utveckla sig, andra sökte innan allt
spärrades för dem de olika vägar, som till lands och sjös
föra till Ryssland, i hopp att där få arbete för sin värja;
mig tog översten greve Chazot i sin vagn med till
Breslau, där han ännu dröjde några veckor och sen
skyndade till Ryssland.

Vårmånaderna i Breslau voro först lika livliga som
februari i Berlin hade varit. Bekanta från Berlin ankommo
redan, överstarna Chazot och Gneisenau,
polispresidenten von Gruner, som känd för att vara franskfiende
naturligtvis ej hade kunnat stå kvar i sin ställning i
Berlin och utom dem flera andra. Dessa rörde sig
några veckor tillsammans i en krets, tills den upplöstes
åt olika håll. Hit kom emellanåt också den gamle
general Blächer, som också i festliga lag hade något
av fältmarskalk över sig. Trots sin ålder hade han en
härlig gestalt, stark och av den snabbaste rörlighet, med
de starkaste, sundaste lemmar från huvud till fot, hans
armar, ben och lår voro ännu nästan som en ynglings,
skarpt och fast tecknade. Mest förundran ingav hans
ansikte. Där fanns två olika världar, vilka ej ens vid
skämt och glam, som han på friskt soldatmanér gärna
inlät sig på med var och en, ändrade utseende, omkring
pannan, näsan och ögonen hade gudar sin boning,
omkring haka och mun bodde de vanliga dödlige.
I denna högre region fanns ej blott skönhet och
höghet utan även ett djupt vemod, som jag för de mörka
ögonens skull, som liknade mörkt havsblått, nästan
ville kalla havsvemod, ty hur vänligt än dessa ögon
för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free