- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
171

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N

171

något ännu värre inträffat. Slutligen kommo de
långsamt framkörande och stego ännu långsammare ur
vagnen; var och en gick åt sitt håll. Men den lille
greve Ramsay röd och med en förstörd och förskräckt
min, som om den största olycka inträffat, kom fram
till mig och berättade, att de bägge andra så råkat ihop
vid ett samtal om Paris och fransmännen, att han
fruktade, att det skulle ta ett blodigt slut, ja, markisen
hade talat om kulor och pistoler, och han visste ej hur
han skulle kunna hålla de vilda gossarna åtskils. För
honom själv kunde det vara mycket farligt; markisen,
en särskild skyddsling till generalen i österrikisk tjänst,
prinsen av Rohan, var honom särskilt anbefalld, familjen
hade stora förbindelser också i Petersburg och om det
hände ynglingen .någon olycka, så skulle han få skulden
därför. Här avbröt jag honom, i det jag brast ut i
högt skratt: »Käre greve, gör er inte några sådana
dystra och blodiga drömmar. Jag ser på dessa båda,
att de inga svärdslukare äro, gå Ni bara till dem, det
är mitt råd, och säg att här ju är det präktigaste
tillfälle att avgöra tvisten med sablar eller pistoler, vi äro
här mol ensamma, det är en bra skogsplats några hundra
steg bakom posthuset, vapen och krut ha vi ju med
oss i överflöd och så kunna de i den skönaste
solnedgång avkyla sitt häftiga sinne.» Han ville först inte
gå med på det, men då han på min inrådan först
gjorde markisen detta ridderliga förslag, svarade -denne,
i det han gjorde en lätt fransk gest, med det
saktmodigaste lammutseende: »Bah, en markis av Frankrike,
slåss med en grek! Det vore min själ för löjligt, då
nu slagfälten stå öppna för oss! Och tillstå själv, herr
greve, att det var barnsligheter, varom vi käbblade.»
Dock förklarade han, att han skulle vara glad att slippa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free