- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
175

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

skickat ut min betjänt och sitter här redan sen en timme
och väntar på något att äta. Man kan tyvärr ingenting
få, varken vin eller mat; ni ser att ulan- och
kosackofficerarna ha tagit hela gården för sin räkning, knappt
en råtta kan tränga sig in.» Vi satte oss sålunda.
tålmodigt ned bredvid honom, men vår lille greve sprang
sin väg och kom först efter en timme tillbaka med en
flaska dåligt donskt vin och litet bröd och utropade:
»Det kostar en dukat, låt oss dela». Vi gjorde det
och fingo ännu en flaska vatten och delade med oss
åt sachsaren. Först mot kvällen minskade strömmen
av, och vi fingo slutligen ett par rum och några stekta
tuppar. Det var krig och hela staden och fälten
däromkring ett stort läger, dit dagligen nya trupper ankommo,
ty Barclay de Tolly och prins Bagration hade nu
förenat sig med varandra.

Men här log«<åter en särskild lyckostjärna emot mig.
Det fanns flera tyska officerare här, dels redan anställda
i ryska hären, dels sådana som skulle ut i tumultet,
sachsare, österrikare och preussare, som vässat sina
hjärtan och svärd emot fransmännen. Snart träffade jag
kära gamla bekanta, greve Chazot, min landsman, den
vilde Gustav Barnekow från Rügen o. s. v. Chazot
sörjde här, där det knappt fanns något att få för pengar
för min arvslott av Panchas natur. Han var
generaladjutant i den äldre prinsen av Oldenburgs brigad och
åt dagligen vid divisionsgeneralens, hertig Alexander av
Wärtenberg bord. Där förde han in mig mitt bland
det stora middagssällskapet. Jag sov också ett par nätter
med honom på hans höbädd i en stor sal där väl ett
halvt hundratal officerare lågo och snarkade.

De fyra, fem dagar som vi här framlevde i krigslivets
vimmel voro högst angenäma och lärorika för mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free