- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
190

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

ja eller nej till den oerhörda gärningen, som förstörde
så mycken lycka och värden, som dock blott skulle
kommit fransmännen till godo; general Rostopschin fick
ej något erkännande utan lämnade på sätt och vis i onåd
strax därpå landet. Dock var detta ett stycke av Numantia
och Saragossa och håret på fransmännen måste resa
sig, när de hörde Saragossa nämnas. Men i Moskwas
lågor lyste tio Saragossas. Men Europa uttalade ej
någon förbannelse över lågorna, ej heller kände det
avsky, men väl den förvåning och skräck, som är
deras känsla, som ej tro sig mäktiga ett sådant fördärv.

Jag har ovan nämnt den rysk-tyska legionen. Mårnga
tyska officerare och just ej av de medelmåttigaste hade
begivit sig från hemmet och dragit mot öster. Det
fanns en dunkel förkänsla hos dessa människor, att
Gud slutligen skulle krossa en:lycka, som kraft, konst
och list gjort till en makt och som de fega och
slavsinnade gapade på som på ett oundvikligt öde. Början
härtill trodde de sig ha märkt i Spanien; Napoleon, vars
stolthet och härsklystnad i detta nya Iberien redan
blivit stungna av många törntaggar, skulle förirra sig i
Schytien. Dessa flyktingar, för det mesta preussare,
trofasta, tappra män, menade sig här ej strida emot
utan för sin konung. Stor var helt visst deras
hjärtenöd att de i främmande land måste svalka sitt blod,
som de hellre ville ha svalkat i fäderneslandet. De
visste, att deras konungs hjärtenöd var tusen gånger
större att han måste framställa sig som vän och
bundsförvant till den man, som skändade hans folks ära och
likt spindelväv slet sönder alla fördrag och löften,
däå han ansåg ögonblicket lägligt. De vandrade
sannerligen ej på rosor här hos främlingarna, ty stort är den
hederlige mans lidande,; vilken som flykting kommer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free