Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
fick jag dock se. Vad skall jag säga om den berömda,
ofta omtalade och mycket prisade damen? Hon var
kroppsligen ej skön, för att vara kvinna nästan av för
stark och manlig byggnad. Men vilket huvud tronade
ej på denna kropp! Panna, näsa, ögon, härliga och
blixtrande av geniets eld. Jämte all kvickhet och
geni, som blixtrade fram ur hennes ögon ägde hon
ett förtrollande uttryck av förstånd och godhet.
Förstånd? Varje fågel förstod hon genast på hans näbb
och visste vilken ton, hon skulle anslå med honom —
en kunglig gåva, som dock fattas mången kung. Det
var en fröjd att se hur fru von Staäöl behandlade Stein,
och hur dessa bägge livfulla människor karambolerade
med varandra, då de sutto sammanparade på en soffa. En
scen gav fru von Staél också, som in i märgen fick
oss att förstå hur fransmännen känna för sitt
fädernesland, och att de ofta ha för mycket av det, som vi
ha för litet av. De franska skådespelarna i Paris gåvo
Phädra. Rocca, fru von Staäöls vän, och hennes son
hade gått på teatern, vi andra, som voro bjudna på
middag hos den berömda damen, sutto ännu till bords
— se då kommo bägge två bestörta tillbaka och
berättade, att det vid föreställningens början uppstått ett
oerhört bråk och buller, och att man skymfat
fransmännen och det franska skådespelet så att föreställningen
måst avbrytas. Så var det. Det var den sista
speldagen för sommarern i Petersburg och folkets hat och
vrede hade så våldsamt givit sig luft, att skådespelarna
i början av följande vinter måste avresa från Petersburg.
Och fru von Staél? Hon glömde tid och rum och
kände blott sin egen smärta och för sitt folk. Hon
blev utom sig, brast i tårar och utropade: »De
barbarerna, ej vilja se Racines Phädra!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
