- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
199

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199

rörde om i kaminen tryckte han ynglingens panna ända
ned till marken: I det han därpå åter reste upp honom
sade han högtidligt och så högt att alla hörde det
i salen: »Min son, du träder i dag på egen hand in i
livet, glöm ej den stora lära, som jag här velat ge dig,
se dessa herrar (visande på de förnämsta) äro vad de
kunna bli, av dessa kan ännu bli allty. Man tänke härvid
blott på Rasumowski, Orlow, Potemkin, Subow, o. s. v.

Under Pauls regering då fältmarskalken redan var
mycket nedbruten, lät kejsaren, som ej fullkomligt litade
på honom, spionera på hans görande och låtande. En
dag skickade han sin gunstling Kutaisow till honom
under förevändning att höra efter hur han mådde. Denne
Kutaisow hade från barberate klivit upp till
generallöjtnant. Då man anmälde hans ankomst lät
fältmarskalken, som låg sjuk, kläda sig i uniform, ta på sig
stövlar och sporrar och sätta sig i en länsstol — och
så rustad lät han Kutaisow stiga in. Ehuru han ofta
sett denne, mottog han honom som en fullkomligt
obekant; genom att i början spela minnes- och tankeslö
tvingade han honom, genom ett barnsligt frågande fram
och tillbaka och under förebärande av sin ålder och
minnesslöhet, i det han räknade upp alla fältslag, där
han skulle kunnat vara med, slutligen till den
förintande bekännelsen, att han aldrig stått i kulregnet och
utan något som helst blodigt arbete, utan någon
förtjänst, endast genom kejsarens nåd blivit general. Sedan
Suworow, slutat denna tortyr med sin spion betedde han
sig, som om han plötsligt fått tillbaka besinningen,
nödgade honom vänligt att sitta ned bredvid sig och ringde
sen på det häftigaste. Då en stor hejduk därvid
inträdde, befallde han denne att räcka sig en i hörnet
stående käpp och klatschade med denna om honom så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free