Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
vinterväder. Mig lockade den vänliga solen åter ut, och
jag vandrade genom en annan stadsport längs floden
Wilna, varvid staden ligger. Framför porten många
sönderbrutna franska trossvagnar och kanonlavetter, öde
och förstörda hus, hattar, mössor, kokarder, lik, döda
hästar vid vägen. Man hade till största delen skaffat
undan liken, men bakom stora stenar och broposter voro
många glömda, på vilka vargarna redan tycktes ha varit.
Rörande var det att se, hur en sårad fånge, som blek
och böjd haltade framför mig och såg ut som om han
just kommit från lazarettet eller skulle in där, stannade
vid ett lik och såg på det, ja till och med rörde vid
det med sin käpp. Så skådar människan slutligen stelt
och likgiltigt på sitt öde, ja hon kunde dagligen göra
det i hundratusentals legioner elände och jämmer, om
hon ej också vore kallad till något annat, fröjdefullare och
bättre. Under det denne stod bredvid sin kamrats lik
och jag bredvid bägge, hördes sång, och präster och
sorgefölje ledsagade på fromt kristligt sätt en kista och dess
invånare till graven. Nedom oss på floden foro slädar
bort med avskräde och nakna lik. Utan min vilja kom
jag in-på den vidsträckta gården till en stor byggnad,
som med sina gårdshus och stall och rester av vackra
ugnar och tapeter förrådde att det förr bebotts av rika
invånare. — Allt var därinne sönderrivet och förstört,
många golv förbrända, skärvor, ben, rester av
munderingar, hattar, mössor, fjäderbuskar, slutligen i ett avsides
rum vid en kamin ett halvkolnat lik. Den stackars
människan hade kanske krupit intill värmen som en
mask mot ljuset, förlorat balansen och funnit sin död
i lågorna. På samma sätt hade man funnit flera vid
bivuakeldarna, som för att värma de stelnade kropparna
redan i halv dödssömn kommit lågorna för nära och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
