- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
224

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

sågo vi nu, ett annat sträcktes ut ur molnen vid Dresden,
då den tappre Moreau förlorade livet genom en av de
första kanonkulorna som avskötos i slaget. Om denne
fransman levt, hur skulle han ej vid kejsar Alexanders
rådsbord ha blandat sig i våra angelägenheter och ställt
’sig emellan oss och fransmännen och efter förmåga
bedragit oss på ära och segerlön; vi ha trott oss se ett
sådant Guds finger utsträckt i dessa dagar, då man
lärde sig tro och hoppas. Andra ha skrattat ut oss
därför; och skratta ännu ut Ooss.

Efter slaktningen vid Lätzen den 2 maj veko de
förbundna tillbaka över Elbe, där de inte ägde en
enda fast plats som stödjepunkt. Jag såg i Dresden den
ädle Scharnhorst, lätt sårad i knäet. Han själv
betraktade det blott som en skråma, men detta lätta sår skulle
bli hans död. Han dog i Prag den 28 juni. En
resa till Wien och omsorgen för den slutliga
lösningen av de tyska förhållandena med deras svävande
och osäkra tillstånd gjorde att det obetydliga onda tog
en farlig vändning hos denne starke och dock nervöse
man. Men också döden står i Guds hand.

Jag reste då alla lämnade Dresden i några små
uppdrag för ministerns räkning till Berlin och besökte under
tiden Pommern och Rügen, min lille son och mina
vänner där. Därpå bar det åter till Berlin, där jag
stannade till slutet av juni. Det levererades emellertid
slaktningar med Napoleon, med tvivelaktig utgång, dock
ärorika, men ej ens underrättelserna om förluster
nedslogo människorna. De voro beredda på det högsta
och yttersta; hellre det djupaste lidande och fördärv,
hellre de sista ärliga dödssåren än längre tåla slaveriets
skam, det var den allmänna känslan och den
enstämmiga viljan i huvudstaden. Nöd och trångmål
till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free