- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
244

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2;] 4

Schlossers ädla dotter. Vem ärade ej gärna en sådan
kvinna som drottning David? Med dessa och med
människor som liknade dem var det en glädje att umgås
och genom dem få kännedom om landet och folket,
dess karaktär och sedvänjor. Men konung Davids
landstorm hade nog om faran kommit dem nära stått
eldfastare än greve Gesslers vävargesäller. Dessa
manhaftiga och kärnfulla tenkterer, vana att härda stål skulle
med järn och klubbor varit liksom i sitt element. Också
hade det här i bergen hänt, att många vid underrättelsen
om fransmännens nederlag i Ryssland och Polen för
tidigt gjort uppror, vilket bragt flera ynglingar i
fördärvet.

Vid mitten av juni detta år (1814) återkom minister
von Stein från Paris till Frankfurt där han dröjde en
sex, åtta veckor. Därifrån begav han sig till sina gods
i Nassau. Där upplevde jag i augusti några härliga
dagar framför allt genom närvaron av en ädel kvinna,
som jag här återsåg och först nu riktigt lärde känna,
Steins äldre syster, fröken von Stein, då abedissa i det
fria adliga frökenstiftet i Homburg i Hessen. Jag hade
redan lärt känna henne på våren på en resa från
Frankfurt till Koblenz varunder jag träffade henne i Dietz.
»Det var en människa», brukade doktorinnan Lädecke i
Stockholm utropa, då hon särskilt ville berömma någon.
Ja, det var en människa, en liten, fin, något förvuxen
gestalt med snövitt hår. Men hennes ansikte lyste, och
de skönaste blå ögon strålade fram därur som ett par
stjärnor. Man kunde säga att hon helt och hållet var
sin brors avbild, samma ansikte, samma drag, blott finare
och mildare, som kvinnan skall vara i förhållande till
mannen; broderns korta och raska sätt att uttrycka sig,
hans omedvetna kvickhet och nästan mer genialitet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free