- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
247

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247

hindra det, färdas på annat sätt. Den som kommer
åkande i fyrspann sluter till munnen på folk eller öppnar
den blott på lögnare och smickrare, men världen tillhör
fotgängaren, han är borgarens och bondens like, var
och en talar öppet med honom, och han får fritt
tillträde till människors tankar och känslor. Därtill kommer,
att en som far omkring i fyrspann eller sexspann redan
därigenom tillhör de bildades stora europeiska nation,
vilken med all olikhet hos de särskilda folken vunnit
en så stor enhetlighet i ton och seder hos de bildade
och förnäma, att antingen de bo vid Tibern eller Newa,
Tajo eller Elbe, knappt något av den ursprungliga
naturprägeln lyser igenom. Jag vandrade genom die Wetterau
och Hessen och Westfalen, besåg Teutoburger Wald och
Porta Westphalica och hade ett par glada dar med den
gamle duktige hessaren doktor Faust i Bäckeburg; sedan
tog jag vägen över Hannover, Braunschweig och
Magdeburg, i bästa lynne, fast färden ibland gick i strömmande
höstregn. Jag kunde ännu gott fördraga vädrets alla
växlingar och obehag. Jag gjorde här en iakttagelse
som jag tar med för herrar kemisters och fysikers skull.
Jag var van att färdas fort som en eldig häst, så
att jag även på hösten brukade vara genomsvett. Så
fort . jag blev varm, brukade jag då på vänstra sidan,
där sabelskidan slog emot, förnimma en stickande känsla
i huden, som om jag stuckits av nålar. Ännu ett par
veckor efter min färd kände jag detta på samma ställe.
Jag förklarar det så, att den då ännu kraftige mannen
hade mycket järn i blodet, och genom värmen började
de bägge metallernas dragningskraft att göra sig gällande.

I Werder nära Potsdam fick jag uppleva en
romantisk lycka. Jag kom dit sent på aftonen, genomvåit,
trött, utvakad, sökte nattkvarter i »Svarta Örnen» och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free