Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
erhöll så dålig kvällsmat och så surt vin, att jag bet
i’hop läpparna och kröp ned nykter i en kall bädd. Här
fick jag se hela Mexiko i drömmen. Jag har nog någon
gång läst om bildlika blomstervävnader i mexikanarnas
och peruvianarnas diktkonst och även om allehanda
hieroglyfiska orientaliska blomsterspråk, men jag har
aldrig så fördjupat mig däri, att de skulle kunna vinna
gestalt i min fantasi. Men nu hade jag alldeles säkert
i timtal — om jag räknar efter innehållet — de allra
lustigaste blomsterbilder av de brokigaste gestalter och
händelser. Det förgångna och närvarande, det som skulle
komma, ja till och med övernaturliga ting framtrollades
där i den älskligaste omväxling av blomsterbilder, så
att jag hade ett förtjusande uppvaknande i min usla
bädd. Vad var det, varifrån detta tjusande och i de
mångfaldigaste färger och färgtoner växlande
blomstermexiko? Vad är egentligen denna underbara nattliga
lek, då vår ande, som skulle vaka däröver även synes
slumra, vad är det för små brokiga gudar som gömma
sig i dolda nischer i vårt hjärtekapell och under vårt
dunkla drömliv ej blott frambringa dessa underbara
gestalter av det som vi i verkligheten upplevt utan
också föraningar om det kommande och om framtiden.
Vad är det för: små gudar eller demoner, som
framtrolla för oss bilden av en kärlek, en hjärtevän som en
gång skall komma, eller bo i våra ädlaste innersta
organ urbilderna därtill, så att vi, då de en gång möta
oss i livet, med magnetisk kraft dragas till dem och
måste älska dem. Nog av, jag steg lycklig upp och
ännu har jag ej glömt de älskliga bilderna; i gott lynne
läppjade jag i mig mitt tunna, gula kaffe, vandrade mot
residensstaden Potsdam och höll rast och åt middag i
ett ståtligt värdshus halvvägs till Berlin, där tätt intill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
