- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
254

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

givet främlingarna sönderstycka länderna och betedde sig
därunder, som om alltsammans mycket litet anginge dem.
Ja, jag är ännu i dag övertygad, att, om härutinnan
klokheten och styrkan fått råda, man i fråga om denna
synnerligen viktiga gräns, hade kunnat uppnå ett helt
annat och större resultat, än genom den sorgliga striden
om Sachsen. Visserligen hade England tillsammans med
prinsen av Oranien och hans holländska och tyska
rådgivare och hjälpare redan tidigt skurit till ett nytt
austrasiskt konungarike, men då Hardenberg visste detta, borde
han med falkögon ständigt ha hållit dessa länder i sikte
och ej så utan vidare överlämna avgörandet åt slumpen
eller godtycket. England hade för penninglån, vapen
och andra leveranser av Preussen erhållit löfte om hela
preussiska landskap (Ostfriesland, Hildesheim, en del av
Mänsterlandet o. s. v.). Hardenberg borde inte ha spelat
rik och ädelmodig inför England och Holland. Framför
allt hade man grundligt bort göra upp med Holland.
Lät icke Österrike Italiens furstar betala sig flera miljoner
för Italiens återerövring? Och Preussen erövrade Holland
och de flesta belgiska landområdena och fästningarna
med sitt ädlaste blod och avhände sig krigsbytet och
åtskilligt annat utan ersättning till köpmännen, som voro
goda räknemästare. Och vad har nu skett? Icke ens
Maas och Maasfästningarna fingo vi dela med det nya
konungariket, utan läto holländarna med sin vanliga
knusslighet och listiga förhalningspolitik utstaka åt oss
just de sämsta, osäkraste och svagaste gränser, särskilt
ägnade att kränka och skada våra blivande landsmän.
Ja, de hade med ens blivit så lystna på landförvärv,
att de med smak skulle ha svalt hela Tyskland ända till
Mosel, ehuru de skulle förmått smälta detta ännu mindre
än Belgien. Lika opolitiskt, lättsinnigt och tanklöst företog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free